Sitter och mumsar chips och Cola medan musiken fyller mitt rum och huvud. Mycket trevligt faktiskt. Omän rätt ensamt.

Jag kom på att jag ville undersöka ett tal lite för en stund sedan, så jag gick in på random.org och beställde 100 slumptal mellan 1 och 1000. I listan valde jag ett udda tal, 397, av alla som dök upp.

Därefter ”utförde” jag följande matematiska kullerbyttor:

• Reversering av 397 ger 793.
• factor gav faktorerna 13 och 21 för 793. Detta var lite otrevligt eftersom jag tänkte att eftersom 397 var primtal och 793 inte var det.
• Delar man upp faktorerna för 793 blir det 1, 1, 2 och 3. Summan av dessa blir 11.
• Uppdelning av 11 blir 1 och 1. Summan är 2.
• 397 * 2 blir 794 och 794 är ju 793 + 1!

Undrar om detta har någon matematisk betydelse, eller om det ens upptäckts förr (om det har). 397 är inget speciellt tal egentligen. Det är ett litet tal och har ingen särskild betydelse annat än att det är ett primtal. Det är också ett kubanskt primtal (det 8:e) och ett centrerat hexagonalt tal, enligt engelska Wikipedia.

Vad spelar det för roll? Det vet jag inte ännu. Men intressant är det i alla fall.

Avresa den 10:e i 7:e om allt går enligt planerna.

Inte iptables

Problemet låg inte i iptables som jag misstänkte från början utan var istället relaterat till SSH. Hur som helst, det fungerar som jag tänkt och det man beöver komma ihåg här är att man måste ha samma /etc/hosts-fil på alla datorer i cc-klustret. Helst också bör dessa vara representerade i ~/.distcc/hosts för att förenkla det hela.

Ett snabbskript för att fördela den allmänna SSH-DSA-nyckeln till alla datorer ser ut enligt:

for i in 192.168.0.100 192.168.0.194 192.168.0.184 192.168.0.183 192.168.0.177; do cat ~/.ssh/id_dsa.pub |ssh henrik@$i 'cat - >> ~/.ssh/authorized_keys'; done

Där 192.168.0.100 … kan bytas ut mot ett intervall snarare än detta mischmasch av hårdkod. När ”skriptet” körs får man knappa in lösenordet för varje maskin i tur och ordning, men det behövs sedan aldrig mer. Även distcc går med på det hela.

Att kompilera wine (version 1.1.3) verkade som ett bra testalternativ, det hela visade sig dock inte kunna fullbordas och stannade efter en stund. Jag fick i alla fall en god inblick i programmet distccmon-text under tiden det fungerade. Ett annat program kanske är läge att prova med, Emacs kanske.

Det finns några saker att tänka på när det gäller användningen av distcc. En är att man måste specificera antalet ”jobb” (jobs) när man anropar make annars körs kompileringen endast lokalt (tror jag).

En sida med information som hjälpte mig i med konfigurationen av distcc var den här.

Jag har satt igång en kompilering av Emacs nu (version 21.4a; .tar.gz-storlek: ~19 MB) och det verkar tugga på rätt bra (med make -j12) bara för att vara riktigt tuff.

Det gjorde att jag lärde mig att man anropar make med dels -j-växeln och dels CC=distcc (så att make vet att distcc ska nyttjas).

• Med distcc: 1 min och 0,13 s.
• Utan: 1 min och 31,18 s.
• Procentuell skillnad [(antal min * 60 + antal s) { för distcc-värdet }/(antal min * 60 + antal s) { för icke-distcc-värdet }]: 0,659. Dvs. 34,1 % snabbare med distcc än utan. Kanske är jag ute och cyklar med min matematik, men jag fattar i alla fall vad jag menar. Det går snabbare med distcc. Notationen för matten är delvis standardiserad och delvis min egen, ha överseende med detta, är du snäll.